Skyddad: Man vet att man varit borta från jobbet rätt länge…

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Yippie!

Jag har varit ute helt själv med min Alfred precis. Vi tog en 45 minuter lång promenad, jag med bebis i bärsele. En MYCKET efterlängtad premiär. Första gången jag gått en promenad utan B på ungefär 5 månader… rätt länge. Bra gick det också, blir såklart lite trött men herregud, det var ju 19 dagar sen jag snittades! Har haft riktigt ont i ryggen när jag promenerat sedan magen försvann men idag var jag helt symtomfri med bärselen på. Det har gått upp för mig att faktiskt bar en bebis som motsvarar ett normalt tvillingpar, samt att moderkakan ju var mycket stor, nästan dubbelt… lite hisnande. För visst var magen rejäl men inte SÅ. Inte så konstigt att ryggen tagit lite stryk… Om dryga 5 veckor sätter jag igång och styrketränar upp min styrka och det längtar jag verkligen efter. Kroppen har som sagt fått stå ut med en del och nu ska jag betala tillbaka. Med ränta tänkte jag . Nästa lördag planerar jag nämligen att ta en massage. Maken insisterar och då tackar jag ju inte nej precis!

Skyddad: Vad i helvete…

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Att bli glad igen

Den senaste veckan har jag fått flera supergulliga meddelanden från kollegor på Facebook, bland annat en oerhört gullig tjej (som jag fick äran att introducera som nyfärdig) som saknade mig . Åh vad glad man blir för såna saker, myser fortfarande lite när jag tänker på det. För visst får man gotta sig lite . Det är TOMT att gå omkring här hemma, utan kollegor att prata och skratta med och goa patienter (inte alla dock haha) att ta hand om.

Är idag mycket besviken över strejkens utgång (som jag också behandlat ingående skyddat nedan), men oavsett vad ÄR det värdefullt att arbeta som sjuksköterska, även om motivationen att ta ansvaret inte är på topp dessa dagar. Och vi måste peppa oss själva, trots vårt nederlag.

Idag blir det liten men naggande go sväng in till stan för ett inbokat möte. Skönt att se lite folk, även om jag alltid är nervös för om fogarna håller… men det gör de säkert, det handlar ju inte om att gå i timmar precis.

Skyddad: Fy fan vilken flopp

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Åtgärdat

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Känslofrossa

Hemma igen från en ytterligare skön jobbnatt kunde jag inte låta bli att tjyvkika på den, av mig, extremt efterlängtade serien ”Barnmorskorna” på SVT på webben… och herregud. Vi pratar inte små diskreta känslotårar utan snarare floder! Det rörde upp känslor vill jag lova, kan vi verkligen få chansen att ta oss hela vägen till förlossningen i Augusti?! Sen är det ju naturligtvis oerhört spännande för mig, som ju vet precis vad jag ska bli när jag blir stor  . Förhoppningsvis efter mammaledigheter och annat trevligt.

Nu ska det sovas, för ujuj vad jag är trött!

Det där med…

nattjobb, det är nog inget för mig i längden. Puh vad trött jag är hela, långa natten . Hade en riktigt bra första natt = patienterna sov gott, nästan hela tiden, inte ALLTFÖR mycket antibiotika, inga blöjor och gott om tid att sitta ned och relaxa mellan arbetsuppgifterna. Det dumma med lugna nätter är ju att de är just väldigt långsamma och känns som de aldrig tar slut. Men ojojoj, så mycket hellre lugn än akuta insatser klockan fyra på morgonen!

Sov riktigt gott mellan 8 och 15, så nu känner jag mig nästan lite pigg. Längtar dock efter maken som (helt naturligt) är borta och jobbar. Det där med att inte få sova tillsammans, det är det värsta med nattjobbandet, helt klart.

Idag såg jag en bild på en tjej i smala jeans, ballerinas och tunika (någonstans i världen där vädret inte fått tuppjuck) och jag känner hur fruktansvärt mycket jag längtar efter våren och sommaren. Inte helt fel att få besöka värmen inom kort, men jag äääälskar det där mysiga vårvädret, när vårjackan och ballerinas åker fram. Att lufsa omkring i Curlingkängor känns inte riktigt kul i månadsskiftet mars/april… Sen måste jag säga att det är lite läbbigt med halkan i dessa gravida tider, stackars alla höggravida som måste balansera runt, man vill ju inte ramla precis.

Idag är det ju dessutom våffeldagen och jag sörjer att vi inte äger något våffeljärn…. buhu. Är så vansinnigt sugen på våfflor med sylt och grädde. Det är nog nästan så att vi får steka pannkakor, för det är ju riktigt, riktigt gott det med. Kanske inte den bästa maten att stå sig på en hel natt, men vafasen. För övrigt har maken skämt bort mig med allehanda smarriga och GI-vänliga rätter den senaste tiden. Han tycker att både jag och bebisen behöver riktigt bra mat. Igår fick jag en supersmarrig pasta med zucchini, pumpakärnor och parmesan, riktigt gott! Och jag är oerhört imponerad över hans tilltagande kreativitet och talanger i köket. Personligen har jag ju helt tappat greppet om matlagningen…

Den där maken förtjänar som vanligt en extra eloge och kärlekshyllning. Han gör verkligen ALLT för att dessa hemska arbetsveckor ska funka för mig. Ordnar mat, fixar tvättstuga, planerar sitt jobbschema så jag kan ha bilen på nätterna, kramar, pussar, lyssnar och stöttar (när den slutkörda frun tappar orken och fäller några tårar, rätt ofta). Han är helt enkelt kanon, den bästa man som finns (helt objektivt alltså).

Om fyra timmar påbörjas natt nummer två. Håll tummarna för att den blir lika bra som den första!

Gäsp

Helgen var verkligen supertrevlig, med allehanda domaraktiviteter samt bandyfinalen på plats såklart. Programmet var späckat och avslutades på födelsedagsmiddag för käre svågern igår innan jag däckade i soffan vid halv tio.

Det var verkligen en lyckad helg och jag glädjer mig åt detta, men som jag redan förstod innan, är jag helt förbaskat slut i kroppen och det bådar inte gott för min närmaste vecka som kan omnämnas som ett frosseri i arbete. Fram till nästa onsdag är jag enbart ledig en dag, fredag. Jag jobbar alltså hela påsken också, samt natt de sista två passen. Och när jag tänker på det vill jag bara gråta en skvätt. Inte ett schema för en gravidtrött person…. vet inte hur jag ska klara det faktiskt. En dag i taget får bli taktiken. Maken får sköta all markservice.

Ska skriva ett inlägg med bilder om helgen, men jag lyckas inte riktigt ladda in korten i datorn, så det blir en annan dag.

Hoppas ni alla haft en bra helg!

Måndag, eller?!

Just nu går jag på ett 3-3 schema. Alltså jobba 3 dagar, ledig 3 dagar. Har jobbat hela helgen och påbörjar min ledighet idag, en måndag. Rätt skönt med 3 dagars ledighet, men ärligt talat blir det sociala livet inte sådär blomstrande kul när man bara är ledig på vardagar . Idag blir det dock återigen en tur till Västerås för lite semifinal i bandy. Egentligen var det tänkt att jag skulle åka till Edsbyn på onsdag, men då både jag och min svåger börjar snuskigt tidigt på torsdag känns idag mer vettigt. Dock hade det varit kul med lite bandy i Hälsingland, bandyns högborg.

Är i övrigt rätt trött efter helgens jobb. Ärligt talat har tempot varit helt ok, men i mitt gravida tillstånd är jobbet påfrestande både fysiskt och kanske speciellt psykiskt. Att inte orka med som vanligt äter ordentligt på självförtroendet… Usch. Kollegor som kommer med små pikar och trista kommentarer gör inte saken bättre heller… Men nog om detta!

Idag är det mindre än 5 veckor kvar tills vi åker till Asien. Det känns verkligen helt fantastiskt! Dock har vi en hel del pyssel att stå i innan vi åker. Försäkringar, reseapotek och annat måste ju vara väl organiserat. Det är ju ändå lite läskigt att åka långt med en liten bebis i magen!

Den här resorten planerar vi dock att åka till först i Thailand, vad tror ni?