Vår sötaste prins sussar sött i sitt rum. Nattningen var inte kul, massor av gråt och kastande pojke i min famn som bara inte visste var han skulle göra av sig själv. Liten snutt, något bråkar med honom, hoppas han blir sitt vanliga jag snart. Kan inte vara roligt att vara så ledsen i samband med sömn både dag och natt.
Jag är väldigt stolt, tålamodet var på topp, det handlar oftast om att vara förberedd har jag märkt. Förra veckan tog han mig på sängen, nu hade jag en strategi.
Världens finaste son, idag somnade han i min famn. Det var länge sen och jag njöt av varje sekund.
Nu: Stockholm-Arlanda
. Samt tända ljus och min lyxmiddag. Härligt!
Mysigt med somna i famn…
Men det är verkligen konstigt att han inte fattat vid det här laget att det är SKÖNT att sova! Ni är så duktiga att kämpa.
Kram!