Mina båda sötnosar sussar sött och jag har en stund för mig själv. Skönt, skönt om det inte vore för det tunga huvudet och känslan av att det faktiskt spirar en förkylning i kroppen. Kul besked att ge B när han vaknar… not. Det känns ruskigt orättvist om detta bryter ut, har kämpat som en tok hela veckan på egen hand med Alfred för att sen kunna njuta en skön familjehelg. Förvånande är det ju dock inte om jag blir sjuk, med tanke på att jag spenderat varje vaken och sovande sekund med en snörvlande liten Alfred. Men man  hoppas ju alltid på det bästa. Han är iaf frisk igen (om än lite snorig) och det är ju GULD värt om jag skulle bli dålig.

Nu håller vi ALLA tummar och tår och hoppas att en ordentlig dos Kan Jang kanske kan mota Olle i grind.