Bästa sällskapet

Titt som tätt slås jag av hur stor liten Alfred blivit på senaste. Han pysslar runt och fixar med något och kan roa sig själv långa stunder vissa dagar. Han har även lärt sig somna helt själv i sängen, utan buff eller vaggas i famnen. Orden bara far ur munnen på honom, ”fort” och ”borsta” dom mest slående idag, och denna kväll har han börjat stryka handen mjukt och kärleksfullt på mina ben när vi läser bok. Han skämtar, gör små lustiga steppdanser och slår på TV:n för att kolla på Mora Träsk. För att inte tala om hur han nästan rörde sina föräldrar till tårar igår när han sprang fram till en jämnårig flicka som ramlade och gav henne en puss, kram och klappar samt försökte hjälpa henne upp på fötter igen. Då blir man stolt!

Jag känner en klump i magen när jag inser hur förbaskat fort det går… dagarna och veckorna rasar förbi och vår egen tid tillsammans är inte för evigt. Det finns många argument för att det blir bra när jag börjar jobba, att det faktiskt är min älsklings tur att dela Alfreds dagar fullt ut är det bästa, men det hjälps inte. Tårarna trillar när jag inser att det som så nyss var två år bort närmar sig sig med stormsteg.

Älskade, härliga, fina Alfred. I snart två år har du varit allt, allt för mig, först i magen och sen utanför, och nu ska vi njuta av våra sista lediga månader (fem, men jag har grym separationsångest så det är kort för mig) och upptäcka världen ihop dygnet runt ett tag till. En massa kul ska vi ha! Och säkert en massa mindre kul också, exempelvis att klä på oss kläder och byta blöjor. Men det måste göras .

Favoritplatsen, i vardagsrumsfönstret. Där man ju inte får stå egentligen men inte kan motstå. Finaste lilla hjärtat.

Lördagsmys

En lite trött mamma har nu ordnat lördagsmys för liten A. Plastmugg med tre majskrokar och en skorpa, lite Teletubbies och mysiga sittsäcken. Själv laddar jag för ytterligare två timmar innan nattning av liten. Vi har det ruskigt mysigt men det är ändå lite ensamt med en hel dag och kväll själva, B saknas definitivt.

Har precis fått till ett videosamtal på Skype med pappa och K, supermysigt faktiskt! Alfred uppskattade det och visade sina senaste Mora Träsk-rörelser. Sötnosen.

Lyxproblem

Det är sannerligen ett lyxproblem att sitta och vänta på att sonen ska vakna efter nästan 3 timmars dagsömn. Väger skön egentid mot att han lär vakna gristidigt imorgon. Hm, får nog väcka honom och servera blodpudding för första gången någonsin. Lunch klockan 14, det är onekligen dekadent i vår familj, själv åt jag klockan 11 haha.

Nu ska det pussas på världens finaste!

Ensamtid

B är på väg till Katrineholm, Alfred har sovit några timmar på balkongen. Själv har jag precis gjort en rysk pirog med kålfyllning (låter verkligen inte så gott men det tror jag att det är!), lyssnat på Anna Ternheim och Erik Hassle på Spotify, läst nya Amelia, bloggat lite och haft det allmänt bra. Ett par egna timmar är så otroligt skönt vissa dagar!

Kanske, kanske får vi ett efterlängtat besök av syster J idag… som vi håller tummarna! Och myser hemma utan några direkta krav. Ska försöka få till ett videosamtal på Skype också, med pappa och K i Schweiz. Inte helt lätt att tajma datortider där inte…

Jag tävlar

Hos Stilettklackarochbarnvagn.

 

Så ruskigt GOTT!

Igår gjorde vi en dessert här hemma som kommer från Tinas Cookalong (lagades av Pernilla Wahlgren vet jag efter att ha läst hennes blogg) . Det var verkligen ruskigt (så lämpligt denna helg) smarrigt och tycker man om ananas bara måste man prova. Jagt lånar receptet och bilden från recept.nu. Jag gjorde dock ingen bråttomglass utan egen vaniljglass i glassmaskinen, min älskade favoritmaskin i världen!

Ananas i karamellsås med rostad kokos

4 portioner skulle jag tro, men vi delade ananasen på 2 och det var inga problem att få i sig .

0.5 0.5 st skalad ananas
2 2 msk smör
0.5 0.5 dl socker
0.5 0.5 st citron, saft
0.5 0.5 dl rostad kokos

Bråttomglass
5 5 dl vaniljglass
3 3 dl vispgrädde
2 2 msk mörk rom (det hade vi ingen dock, blev bra ändå)

Gör så här

1. Sätt på en vid halv djup kastrull på spisen. Häll i smör och socker och låt det bli karamelliserat. Alltså lite gyllenbrunt.

2. Skär ananasen i klyftor, ta bort stammen. Lägg ner i karamellen och låt den få koka med i ca 4 minuter.

3. Glassen: Vispa grädden lätt. Ta i glassen och romen och vispa till mjukglass konsistens.

4. Lägg upp ananasen i djupa skålar och klicka i glassen.

 

 

Julklappar och några tips

Nu är det inte alls långt kvar till jul och det tycker jag känns otroligt härligt. Längtar efter tända ljus, mys, god mat och att handla lite julklappar. Jag älskar julen mer och mer för varje år.

Detta år funderar vi på att fira julafton hemma och vi tänker inte åka iväg mer än absolut nödvändigt under julhelgen. Detta som motvikt till en alltför stressig och disharmonisk upplevelse förra året, Alfreds första jul. Då åkte vi runt för mycket helt enkelt, även om alla destinationer var supertrevliga i sig.

Vi har valt att inte handla så mycket julklappar till den vuxna delen av familjen i år, det blir nog bara att vi handlar till Alfred och till dom vi firar med, detta år B:s familj. Känns som vi kan hitta på något vid annat tillfälle istället. Till dom vi ska handla till har jag dock redan nästan planerat färdigt, för att undvika onödig stress. Jag tenderar att handla mycket på nätet, supermidigt enligt mig, bara inte personen vill byta, då blir det krångligare haha. Fast hittills har det faktiskt inte hänt (!).

Har precis beställt Alfreds julklappar (blir säkert något mer men inte mycket, vi håller oss lugna). Världens sötaste utklädningskläder från Oskar & Ellen, som han provade hos sin kompis Isak och var så söt i att vi smällde av. Sedan dess har jag letat och nu fanns dom plötsligt på flera webshoppar. Bilderna har jag lånat från ABC Leksaker, där jag också gjorde min beställning.

 

Sedan måste jag tipsa om en av dom BÄSTA presenterna vi fått till Alfred. Även den från Oskar & Ellen. En superfin sångpåse innehållandes olika figurer att sjunga om, när barnet plockar upp en figur ur påsen. Alfred älskar denna och det är ett superbra julklappstips!

bilden lånad från www.annaaxel.se

Ulloverall

Efter mycket funderande och velande har jag idag beställt en härlig ulloverall till Alfred från Cosykids. Goa Josefine har i flera år rekommenderat att använda just ulloverall och ullkläder till barnen, det gör man i hög grad i Norge och det verkar så perfekt för att hålla värme. Vi har ju haft glädjen att njuta av en del hemstickat till Alfred sedan han föddes och kan konstatera att ull är just helt underbart. Förra året fick vi ett ljuvligt lila set i doppresent, som sedan användes flitigt under overallen kalla dagar. Även ett antal vackra koftor har vi njutit av, just hemstickat ligger oss nära hjärtat. Detta år köper vi en overall med dragkedja då vi har en särdeles krånglig son när det kommer till påklädning . Den är tänkt speciellt för att sova ute i varje dag och jag tog i ordentligt i storleken, 100 blev det, då det rekommenderades och då kanske den räcker till nästa år också.

Sedan drömmer vi om matchande tjocka sockor och små vantar och har vi tur kanske fina svärmor kan hjälpa oss med den saken . Hon är nämligen helt sanslöst duktig på att sticka, i en helt egen klass enligt mig.

Overallen vi beställt, från Kivat.

Förra årets dress, stickad av gammelmormor A-L.

Åkpåsefunderingar

Nu börjar det verkligen bli kallt om dagarna och jag har därför börjat fundera lite kring vagnens ”rustning” för vintern. Vi har en åkpåse, Bugaboo, som var toppen förra året i liggdelen men som jag känner inte är helt optimal i år av några anledningar. För det första är den inte vattenavstötande och sen är den inte tillräckligt varm för en kall vinter, nu när det inte finns ett skyddande ”lock” på vagnen.

Har några alternativ som lockar men tar gärna emot tips om ni har några. Föredrar helst en modell med dragkedja fram, så att man kan sära på påsen så att säga.

 

dåligt samvete…

Ibland får jag så överväldigande, slag-i-magen-smärtande dåligt samvete för att jag inte njuter varje sekund av min mammaledighet. Känns som jag kommer ångra varje stund av uttråkning/frustration/längtan bort en stund, när jag börjar jobba igen (vilket jag INTE ser fram emot). Vissa stunder känns det som om ”alla andra” bara myser fram med barnvagnspromenader, långfika och härlig gemenskap med sitt barn och att det är bara jag som dras med en missnöjd son som vissa dagar är svår att roa, oavsett hur mycket/lite man hittar på, samt känner av bristen på vuxensamvaro.

Säg att det inte bara är jag som inte kan njuta varje sekund av denna dyrbara tid? För visst är det ljuvligt men vilket jobb som helst blir ju överväldigande vissa stunder. Kräks ibland på alla uppmaningar att verkligen ”ta vara på tiden”. Tiden innebär ju inte bara roligheter (speciellt inte när Alfred tömmer innehållet i en stor blöja på hela vita mattan eller skriker hela vägen från Farsta). Iofs kan man ju ofta skratta åt sakerna efteråt!

Då var det sagt, efter några särdeles gnälliga dagar fyllda av ”upp upp upp”.