nattjobb, det är nog inget för mig i längden. Puh vad trött jag är hela, långa natten 
. Hade en riktigt bra första natt = patienterna sov gott, nästan hela tiden, inte ALLTFÖR mycket antibiotika, inga blöjor och gott om tid att sitta ned och relaxa mellan arbetsuppgifterna. Det dumma med lugna nätter är ju att de är just väldigt långsamma och känns som de aldrig tar slut. Men ojojoj, så mycket hellre lugn än akuta insatser klockan fyra på morgonen!
Sov riktigt gott mellan 8 och 15, så nu känner jag mig nästan lite pigg. Längtar dock efter maken som (helt naturligt) är borta och jobbar. Det där med att inte få sova tillsammans, det är det värsta med nattjobbandet, helt klart.
Idag såg jag en bild på en tjej i smala jeans, ballerinas och tunika (någonstans i världen där vädret inte fått tuppjuck) och jag känner hur fruktansvärt mycket jag längtar efter våren och sommaren. Inte helt fel att få besöka värmen inom kort, men jag äääälskar det där mysiga vårvädret, när vårjackan och ballerinas åker fram. Att lufsa omkring i Curlingkängor känns inte riktigt kul i månadsskiftet mars/april… Sen måste jag säga att det är lite läbbigt med halkan i dessa gravida tider, stackars alla höggravida som måste balansera runt, man vill ju inte ramla precis.
Idag är det ju dessutom våffeldagen och jag sörjer att vi inte äger något våffeljärn…. buhu. Är så vansinnigt sugen på våfflor med sylt och grädde. Det är nog nästan så att vi får steka pannkakor, för det är ju riktigt, riktigt gott det med. Kanske inte den bästa maten att stå sig på en hel natt, men vafasen. För övrigt har maken skämt bort mig med allehanda smarriga och GI-vänliga rätter den senaste tiden. Han tycker att både jag och bebisen behöver riktigt bra mat. Igår fick jag en supersmarrig pasta med zucchini, pumpakärnor och parmesan, riktigt gott! Och jag är oerhört imponerad över hans tilltagande kreativitet och talanger i köket. Personligen har jag ju helt tappat greppet om matlagningen…
Den där maken förtjänar som vanligt en extra eloge och kärlekshyllning. Han gör verkligen ALLT för att dessa hemska arbetsveckor ska funka för mig. Ordnar mat, fixar tvättstuga, planerar sitt jobbschema så jag kan ha bilen på nätterna, kramar, pussar, lyssnar och stöttar (när den slutkörda frun tappar orken och fäller några tårar, rätt ofta). Han är helt enkelt kanon, den bästa man som finns (helt objektivt alltså).
Om fyra timmar påbörjas natt nummer två. Håll tummarna för att den blir lika bra som den första!
. Såklart skulle jag ju vaknar redan halv åtta (känns som jag bör vila maximalt), men som tur var har jag ju förmånen att kunna krypa ner lite till om en stund.
